Peace and Love

Nu har sista festivaldagen börjat. Egentligen vill jag se Stefan Sundström och Snook, men dom slutar spela 18.00, och sen är det inga bra band förrän Asta Kask entrar scenen 20.30. Så jag stannar hemma och tar det lungt fram till 8-tiden, och får se Asta i en halvtimme, sen börjar jag mitt sista pass som logistikare. Får hoppas på att jag kan smita ifrån, så jag hinner se Lars Winnerbäck, Iggy Pop, Hanoi Rocks och The Ark idag, annars kanske jag blir lite ledsen.

Igår infann jag och Becca oss i Borlänge klockan 9, men våra bossar hade försovit sig, så vi blev lite vilsna. Men Marcus kom i alla fall typ en kvart för sent, och då började vi jobba. Eller, jobba och jobba, vi gjorde väl inte så jättemycket, egentligen.
Vi slutade i alla fall typ vid 2-tiden för vi hade inget å göra, då drog vi hem och sov i nån timme. Jag åkte tillbaka till Borlänge igen vid 7-tiden för att se Sabaton. Sen hann jag se en låt med Thomas di Leva, för jag skulle gå och möta Becca vid bussen. Då såg vi Sahara Hotnights, men dom var tråkiga. Så istället för att stå kvar och ha tråkigt så tog vi oss en vända över scen 2 och 1, och till vår stora förtjusning så spelade Jerry Williams på ettan. Han tilldelades titeln "Hittills festivalens bästa" av mig och Becca, men han fick bara behålla den i två timmar, för sen började Alice Cooper spela! Det var det coolaste jag någonsin sett. Han spelade dock inte så många, för mig, kända låtar (jag som ändå började lyssna på honom för fem år sen), men scenshowen var faktiskt så magnifik som alla säger. Dock ville jag hellre se giljotinen än galgen, men hägningen fick duga ändå. Nu hoppas jag på att jag hinner se honom minst en gång till innan han dör.

Min tunga är fortfarande lika fet som en blåvals. Jag börjar fundera om min tunga alltid kommer vara fet, och om jag missköter den. Om den fortfarande är fet om en vecka ska jag nog ta och prata med Par i Hjärter och se vad som är fel.

-E