Som vanligt när jag inte kan sova så ligger jag och tänker på detta mystiska fenomen vi kallar för svenska språket. Och dessa (av)fallgropar som finns. Det kändaste är ju "En rädd elefant och ett rätt(?) lejon". I och för sig så är väl kanske inte lejon så värst rädda till sin natur, utan mest skygga, men då kan man ju istället ta ett rätt/rädd/räddt barn som exempel.
Nu fram till det som jag kom att tänka på igår. "Vad späd han är." "Ja, visst är mitt barn... spätt?" Så kan man ju inte säga. Dessa satans fallgropar.
Nu sitter jag och dricker mitt morgonkaffe och är inne på min morgonsnus. Då kan fan inte livet vara bättre.
- E
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment